More pictures
Matlandet Sverige/Norrlandsturné - Kultur, natur och kulinariska upplevelser
Text och foto: Bianca Brandon-Cox
Turism och trender
Som många andra svenskar denna sommar valde jag och min kille Fredric att stanna hemma i Sverige och fjällvandra men under lite mer bekväma förhållanden som t ex trerätters inbokat på fjällhotellet fem kvällar i rad. Enligt en framtidsundersökning gjord av STF om svenskars restrender är kombinationen fjällvandring och god mat helt i enlighet med en av de starkaste trenderna just nu. ”Vildmarkstrenden” visar på människors längtan efter det äkta och naturliga, behovet av att söka sina rötter, ge sig ut i vildmarken men utan att för den skull göra avkall på god mat och gourmetupplevelser.
En annan trend är intresset för kultur, gärna med exotiska inslag. Det kan rymma allt ifrån udda museer till festivaler till vingårdsbesök på Gotland och läckerheter från Sivans Osthandel i Vara. Sverigeturism har aldrig varit så rätt som just i år.
Bosatta i Stockholm men med rötter i norra Sverige bestämmer vi oss för att lära känna vårt eget land lite bättre. Vi ger oss ut på en norrlandsturné till Europas sista vildmark, midnattssol, fjällbäckar, solvarma hjortron, nya svenska smakupplevelser och ett och annat steg i Linnés fotspår. Vi bestämmer oss för världsarvet Laponia. Färdmedlet blir det miljövänliga alternativet Inlandsbanan med påstigning i Östersund för att sedan ta oss vidare till Jokkmokk och Gällivare. Vidare från Gällivare tar man buss och sedan vid bryggan Kebnats båt till slutdestinationen Saltoluokta Fjällstation.
ÖSTERSUND
Östersund – allt var gott, men ölen var godast
Då Inlandsbanan går tidigt på morgonen startade vi vår resa med en halvdag och natt i Östersund. Östersund är en vackert belägen liten stad med …..invånare som i år trots hård konkurrens från andra festivaler kan skryta med sina många besökare under Storsjöyran. De kan även skryta med att trots lågkonjunktur så går det bra för handlarna i Östersund dels p g a att många jämtar valde att spendera sina pengar hemma under semestern dels att det kommit många turister till Östersund i år, framförallt norrmän. Innan jag åkte fick jag höra att Jämtlänningarna är duktiga på just mat och mat produkter. Min gourmandnäsa nosade raskt upp Tuttis Konfetti – ett café, restaurang och deli med mysig uteservering. Här kan du köpa alltifrån kallröt renstek med färskost av fårmjölk, rökt lax med hjortronsås, varmrökt renhjärta med pepparrot, bison från Mansåsen med lingonsalsa, kornbräck med hårdosten Blenda från Oviken mm. Kvällens middag åtnjutes på Innefickan, en restaurang utvald av b la White Guide. Vi äter majskyckling och reninnanlår med grillade färskpotatisar samt tre olika såser. Allt var väldigt gott men det godaste var den gyllene premium lager ölen Jämtlands Bärnsten från Jämtlands Bryggeri. Jämtlands Bärnsten har helt förtjänt vunnit b la guld, silver och brons på Stockholm Beer Festival nio år i rad.
INLANDSBANAN
Svensk kulturhistoria med fika- och matsstopp
Efter en god natts sömn klev vi på Inlandsbanan som visade sig vara en upplevelse i sig. Inlandsbanan är verkligen intressant svensk kulturhistoria blandat med nya spännande bekantskaper och god mat från lokala aktörer längs vägen. Det tog 30 år att få Inlandsbanan klar och då hade bilismens framfart blandat med bromsande politik gjort den i princip omodern. Grundtanken med Inlandsbanan var en inre stambana som skulle stärka näringslivet i norra och mellersta Sveriges inland, men samtidigt i krigstid en viktig militär avlastningslinje för Norra stambanan. Framgångarna under 1800-talet med att skapa industri i glesbefolkade områden i södra Sverige upprepades inte här. Avstånden är för långa för att ha annan industri än sådan som baseras på lokala råvaror. Människor har sedan 40-talet turistat med inlandsbanan men omvärldens kunskaper om banan visade sig vara låga så man beslutade sig för att satsa på bättre komfort och service. På 90-talet gjordes satsningar för som t ex Vildmarkståg.
Under resans gång blir man varse om att det inte är här som majoriteten av svenska befolkningen bor. Här i norra delen av Sverige bor en miljon människor, resten bor söderut. Inte undra på att turister blir så exalterade över Sverige. Ta t ex det tätbefolkade Holland, om Sverige skulle ha samma befolkningstäthet så skulle vi vara 200 miljoner fler på samma yta. Känns märkligt att föreställa sig.
100% chans att se ren och älg
En annan höjdare med är de personliga tågguiderna som både berättar om platser vi passerar och sjunger en sång till lokala skalders minne. Både barn och vuxna får hänga med lokföraren vilket visar sig vara en attraktiv upplevelse. Lokföraren Per menar på att det är 100% chans att se ren och älg och det visar sig stämma helt enligt utsago. Han har själv sett tre av predatorerna från förarsätet, björn, varg och järv. Han ser fram emot den dagen då han får se den sista av ”the big four” lodjuret.
Vi reser genom Ångermanland, Jämtland och Lappland med mat- och fikastopp på flera platser. På tåget säljs ingen mat utan mat och fika, gjord av lokala aktörer, hämtas upp på stationer längs vägen och sedan äter man oftast ombord. Vi äter t ex hembakad tunnbrödsstrut med getmese till frukost från Jämtlands Sikås, varmrökt lax med romsås och potatis till lunch från Stenmans konditori i Vilhelmina och renskav med lingonsylt och potatismos från Rallarmuséet i Moskosel. Allt väldigt gott. Den tråkiga delen är att äta ur en plastlåda med plastbestick men det är ju ”innehållet som räknas”. Det finns även möjlighet till shopping på många stopp, t ex torkat renkött, hjortron-te, samiska träkåsor med vackra beninlägg, renskinn eller stickat och knypplat hantverk.
JOKKMOKK
Jokkmokk – navet för utveckling av samisk gastronomi?
Vårt första avhopp blir i Jokkmokk och då är det skönt att få röra på benen. Vi anländer en söndag, checkar in, går genom ett till synes öde Jokkmokks till stadens stora hotell, tar en öl och ser med spänning fram emot en ny morgon. Jokkmokk är norrlands största sameby. Tretusen av ca 7000 invånare i Jokkmokks kommun är samer. Staden är mest känt för Jokkmokks marknad som numera infaller vid två tillfällen per år, sista fredag-söndag i augusti och första torsdag-söndag i februari. Vintermarknaden har anor ifrån 1602 då Karl IX beslutade att inrätta fasta marknadsplatser i lappmarknaden. Birkarlarna som tidigare bedrivit handel med samerna skulle inte längre ha ensamrätt på att göra gynnsamma affärer. Under vintermarknaden skulle det också hållas ting, skatt skulle drivas in, guds ord skulle predikas och statens ställning i norr skulle befästas.
Fjällfloran och Carl von Linné
Vi börjar dagen med att besöka Fjällbotanisk trädgård. Ett ovärderligt stopp för den som ska ut och fjällvandra. Vi följer Carl von Linnés (Carl Linnaeus innan han blev adlad) fotspår då han som 25 åring besökte lappländska Kvikkjokk. Lappland hade vid den tidpunkten knappt blivit besökt av forskare under den tiden. Under hans resa studerade han både växter samt livet och kulturen hos lokalbefolkningen. I hans bok Flora Lapponica 1737), beskrev Linné de karakteristiska dragen hos olika växtarter men även hur de användes av lokalbefolkningen. Han skrev även dagbok från resan som blev publicerad 1732 och bar namnet ”Lapinmatka” d v s ”Resan till Lappland 1732”.
Utdrag ur Flora Lapponica ” Jag visst ej om jag var uti Asien eller Afrika. Ty både jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta” Carl von Linné, 1732. De årliga Linnédagarna anordnas i juli i Kvikkjokk och den som vill ta sig dit har en bra bas i Jokkmokk.
Från Jokkmokk har du även nära till Europas största nationalparksområde med fyra nationalparker och ett stort antal naturreservat. Vi lär oss att samerna traditionellt samlat och ätit vilda nyttoväxter som tätört, fjällkvanne, fjällängssyra (lappsyra) och fjällsyra för vitaminernas skull, som godis eller i matlagning eller för framställning av tätmjölk eller långmjölk dvs syra mjölk för att göra den hållbar. Linné antecknade detta om Kvannen även kallad Angelica ”Stjälkarna af denna Angelica äro under sommaren lapparnes läckerheter och sommarfrukter”. ”Lapparna finna denna spis delikat, och även jag fann den ej oangenäm; den är nämligen lindrigt besk, men tillika aromatisk samt smeker både gommen och magen”. Den smakade utmärkt bra, men jag vet ej om den i våra trädgårdar är mera besk och skarp, eller om min smak i Lappland blef förändrad. Därutanför har den nämligen aldrig tilltalat mig; måhända kräfver hvarje lands födoämnen äfven landets aptit”.
Àjtte svenskt fjäll- och samemuseum
Jokkmokk har mycket att erbjuda visar det sig. Framför allt vad gäller kultur, hantverk och kulinariska upplevelser. Fjällträdgården har ett litet café för den som är fikasugen. Annars rekommenderas verkligen Àjtte museets restaurang som ligger alldeles nära Fjällträdgården. Muséet har fått Whiteguide utmärkelser både 07 och 08 och har utöver dagens husmanskost lunch en á la carte meny med mer genuina samiska rätter som souvas d v s rökt renkött, röding, renskav eller en enklare renstekssmörgås på menyn. Att blanda gamla och nya traditioner och förnya maten känns angeläget för Gunda Åstots som driver restaurangen på Àjtte. Hon menar att samisk matlagning baseras på bra råvaror med mycket rökt och saltat och viltköttet har så mycket smaker i sig så att man knappt behöver kryddor. På Àjtte anordnas även samiska berättarkvällar med mat, t ex Björnmiddagar som har blivit populära tack vare mystiken kring björnen, första tuggan måste exempelvis tas genom en mässingsring, berättar Gunda.
Utställningar och bra shopping
På museet finns mer än god mat. Den permanenta utställningen ”Sápmi – om landet och folket” om samernas kultur, liv och leverne förr och nu är helt klart spännande att se. Àjtte museet som bedriver dokumentation/forskning i olika ämnesområden som arkeologi, historia, etnologi och biologi bedriver även flera projekt som berör traditionell kunskap bland samer. I linje med detta visas en utställning från Finland om hur samer använder vilda växter till mat och medicin” så om du väl är i Jokkmokk mellan 16 juni till 16 oktober så missa inte den. Väl värt att nämna är även museishopen som erbjuder alltifrån produkter som barkbröd, honung smaksatt med smultron, flaskor med vilda örter till snaps, björkgelé, lokalproducerat samiskt te med kvanne, fjällbjörk och hjortron till exklusivt samiskt hantverk och härliga kokböcker.
Utställningar
Sápmi – om landet och folket
Eatnansaddu - Vilda växter till mat och medicin
Café Gasskas
Att förnya maten är något som är viktigt även för Malin Strömbäck och Kristoffer Åström på Café Gasskas. Ett musik- och internetcafé som för första säsongen i år serverar mat och inte bara fika. De har båda gått landets första kvalificerade yrkesutbildning i samisk matlagning. Ett försök på två år med sju deltagare (varav Kristoffer är ensam kille) som startskott. Där får man lära sig alltifrån att hitta och ta tillvara på skogens råvaror, till styckning och tillredning. Styckningen sker helt enligt samiskt manér; allt ska tas tillvara. Ett försök av Samiskt Utbildningscenter? att göra Jokkmokk till navet för utveckling av samisk gastronomi.
Malin äger Café Gasskas tillsammans med Vidar Segerström och Kristoffer är kock. Innan Gasskas har han jobbat på flera restauranger innan utbildningen, alltifrån hemstaden Vilhelmina till Arjeplog, Östersund, och Bodö i Nordnorge. Kristoffer frågar sig varför det inte finns några samiska restauranger likväl som kinesiska, thai eller italienska? Tillsammans har de tagit ett steg i rätt riktning för att den förverkliga idén.
Menyn på Gasskas erbjuder lokal/närproducerad mat; samiska rätter men med en ny touche. De traditionella recepten har snarare inspirerat till egna varianter. Kristoffers björksoppa är en av favoriterna. Han berättar att han plockar björklöven tidigt på våren för att kunna förverkliga sitt recept. Kombinationen med lättrökt renkött är oslagbar. Som min kille Fredric uttryckte det; det smakar som att det luktar när man sitter i en vedeldad bastu fylld med björkris. Även de varma rätterna är riktigt bra; souvasspett med ljummen potatissallad och blåbärssås, lågtempererat reninnanlår sashimistyle med kvannesyrad röra. Kvanneröran smakar aromatiskt och lite beskt. Kristoffer berättar att han själv plockar kvannen till reninnanlåret och fjällsyran till den salthalstrade rödingen med pocherat ägg samt i örtsallad med avokado och mesost. Fjällsyran är spännande i smak, som harsyra med lätt ton av äpple. Som avslutning tar vi in vit chokladsoppa med syrad björk och muffin. Den syrade björkpastan till chokladsoppan smakar lite starkt och kryddigt med ton av kardemumma och mynta, matchar den söta vita chokladen riktigt bra. Vi får helt klart mersmak.
Som mat, godis och läkemedel
Samerna har i alla tider samlat växter och bär som föda, som godis, för vitaminernas skull och/eller som läkemedel. T ex björk har traditionellt använts för att läka både färska och gamla sår och både bark och sav har ätits och druckits för vitaminerna eller smakens skull. Både Kvannen och Fjällsyran har traditionellt använts för att syra/bevara kött och fisk och skapar tillsammans med växten Torta den samiska rätten ”Gompa” när de kokas samman och blandas med syrad mjölk. På norsk sida har fjällkvannen odlats som grönsak och kryddört av den norska befolkningen sedan lång tid tillbaka. Kanske är kvannen den äldsta nordiska köksväxten. Den omtalas redan i de isländska sagorna och anses ha läkande effekt på svårläkta sår, mot infektioner och sades förhindra förkylning.
GÄLLIVARE OCH SALTOLUOKTA FJÄLLSTATION
Från ”Jägarna” till väglöst land
Det är dags att ta sig mot nya mål och vi tar på kvällen Inlandsbanan igen till gruvsamhället Gällivare. Samhället som består av 20 000 bosatta är en uppsamlingsplats för turister som ska resa vidare ut i Nationalparkerna Muddus, Padjelanta, Sarek eller Stora Sjöfallet. Dagen efter tar vi buss till Kebnats och båt till Saltoluokta Fjällstation (det går även bra att ta sig dit från Jokkmokk) ett litet paradis beläget i väglöst land, endast tillgängligt med båt, helikopter, snöskoter, skidor eller genom fjällvandring. Det ligger mellan nationalparkerna Stora Sjöfallet och Sarek och är för många fjällvandrare början eller avslutning på Sarekturen och /eller ett stopp på vägen om man vandrar Kungsleden. Saltoluokta Fjällstation är för många ett välbehövligt och eftertraktat kulinariskt stopp mellan tuffare strapatser med mer sparsmakade måltider som t ex frystorkat.
En garanti för god mat och bra service – STFs motto ”Känn ditt land”
Saltoluoktas restaurang är även den utvalt av White Guide 2009 (Sveriges ledande restaurangguide) med motiveringen ”ett bra ställe” med ”spännande meny i ett väglöst land”. Utmärkelsen är obekant för den ödmjuka, nytillträdda, säsongsarbetande köksmästaren och receptmakaren Erik Rönnbäck. Han lägger istället sin uppmärksamhet på att göra folk glada och nöjda genom god mat och hög servicenivå då alla gäster äter samma tid på kvällarna vilket kan vara upp till etthundra bondegäster vid full beläggning.
Varje kväll blir man bordsplacerad av personalen vid nya personer vilket visar sig vara väldigt trevligt. Förutom vid de tillfällen då man hamnar med typen som vandrat själv i Sarek och som har ett uppdämt behov av att prata om sina upplevelser. Eftersom mitt bästa samtalsämne handlar om mat så får jag höra att många av gästerna varit här förut och det till stor del p g a av den goda maten. Maten på Saltoluokta är ekologisk och närproducerad så långt som det bara går, helt i enlighet med STF:s ambition att vara föregångare inom ekoturism.
Vid frukosten finns ett buffébord med nybakat bröd av olika sorter, hjortron- och blåbärssylt och mycket mer. Där gör man även iordning smörgåsar till sitt lunchpaket dvs en enkel sallad samt frukt, kaffe och jägarsnus (russin och mörk choklad).
Vi bokar trerätters varje kväll, en mix av läckerheter som t ex röding, ren, älg, lamm och andra svenska klassiker, något som känns helt rätt, nybörjare och livsnjutare som vi är. T ex får vi färskostfyllt rensteksrulle med lingon och kanelsås, rökt renhjärta serverat på råraka med lingonchutney, husets doftande aborreknyten och vaniljglass med hjortron. Listan kan göras lång men något av det bästa är priset; 295 kr för trerätter och 185 kr för rekommenderat vinpaket. Allt serverat i en rustik snart hundra år gammal matsal med fantastisk utsikt över Langas och i sällskap av trevliga människor. Vill man avsluta kvällen lite mer avskilt kan man sätta sig framför den öppna brasan med en cognac. För gormanden finns en fyra rätters ”Lappländska läckerheter” meny som även den låter helt ljuvlig.
Som bonus anordnas det föreläsningar vissa kvällar under temat ”Naturens år”. Föreläsarna är personer med någon slags anknytning till stationen eller fjällvärlden. Vi lyssnar t ex på alpina fjällräddaren Mikael som berättar om det viktigaste man ska tänka på om man ska ge sig ut på strapatser i fjällvärlden nämligen; ha tid stressa inte och tänk på att de flesta olyckor händer på vägen ner.
En sak som slår mig på Saltoluokta fjällstation är tilltron till människors förmåga att agera efter eget ansvar, t ex finns här inga rumsnycklar och vill du ha avec till föreläsningen efter maten så kan du själv hälla upp och sedan redovisa dina synder lite senare på kvällen. Väldigt sympatiskt.
Samiskt sommarviste
Vi gör alltså dagsturer på dagarna och besöker då b la annat Siv Kuoljoks café i Pietsaure, beläget i ett sommar-sameviste med sandstrand och en underbar utsikt. Hos Siv kan man handla alltifrån sameslöjd till kokkaffe, fjällfisk, torkat renkött, renkorv och glödkakor eller gáhkko som är samernas tunnbröd och som är väldigt gott med smör eller mese på. På vägen hem smaskar vi gyllengula hjortron och njuter av frisk luft och fjällbäcksvatten renare än kranvatten. Vi ser både midsommarblomster, smörblommor och smörbollar, trots att det är i början på augusti. Vi fortsätter att identifiera växter och bär som vi lärt oss mer om på Fjällflora museet i Jokkmokk. Det är både kul och värdefullt att få se den vackra Linnean (döpt efter Linné himself) och att kunna särskilja de vitaminrika blåbären från de mindre näringsrika kråkbären och de halvgiftiga odunbären från de ovan nämnda två. Besöket på Fjällbotanisk trädgård i Jokkmokk var en väl värd investering.
Med utsikt över Sarek och Keb
Dagen efter tar vi oss upp på Lulep Kierkau, en fjälltopp på nästan 1200m, en klar, solig dag och vi har utsikt mot både Sarek och Kebnekaise. En känsla av att vara en del av något väldigt exklusivt slår mig gång på gång. Vi möter knappt en människa trots upptrampade stigar och turism. En känsla av att njuta så länge det varar kommer över mig, en känsla av att man aldrig vet hur länge denna naturens lunga klarar av att stå emot miljöförstöring och kommersialism. Jag är tacksam över att få vara här och uppleva naturens storslagenhet.
Efter den mödosamma men härliga turen på 14 km kan jag lova att maten på fjällhotellet smakade extra bra. Det är något visst med att äta en god måltid efter sex timmars terrängpromenad. Kanske är det en del av anledningarna till att allt smakar så gott här i Saltoluokta.
Stora sjöfallet - 20 mil norr om Polcirkeln
En annan svensk kulturupplevelse är den guidade utflykten till Stora Sjöfallet är ett stycke svensk elproduktionshistoria med härlig båttur och mat tillagad i det fria. Väl vid målet efter är belöningen en mäktig vy över tyglad natur, friskt fjällvatten från Stora Sjöfallet och god mat igen. Denna gång souvas med färskpotatis, sallad och glödkakor. Avslutningsvis serverades kokkaffe från kaffepanna som såg ut att vara från tidernas begynnelse. Allt tillagat över öppen eld med utsikt över den gamla järnvägen, Vattenfalls gamla stationeringsbostäder och stall.
Den typiska fjällturisten
Under vår fem dagars vistelse identifierar vi den typiska fjällturisten som ekonomiskt lagd, som sätter naturen främst, som vill göra sig välförtjänt av tre rätters middag och som kommer från hela Sverige, Holland, Norge, Danmark, Tyskland och i mer sällsynta fall, Italien (mest under vintertid får vi höra får vi höra av guiden Tomas). Vi registrerar att här finns ett bröllopspar med gäster, medelålders fjällvandrarveteraner, flera äldre par som fått en Saltoluokta fjällvistelse i present av sina barn, några unga par samt flera barnfamiljer.
Yrkeskategorierna spänner från lärare, biologer, naturfotografer, ingenjörer, forskare, bönder, pensionärer och studerande. Alla typer med andra ord . Den ena extremen är ”de senastuppdaterade sportnissarna” som har köpt det allra senaste och som har alla rätt gällande materialval och märken. Man inser att det finns en helt ny värld att spendera massor av pengar i, om man bara vill. Den andra extremen är faktiskt sådana som oss, livsnjutartypen som gör dagsturer och äter trerätters med vinpaket på kvällarna. En typ som blir allt vanligare enligt personalen på Saltoluokta. Det kan vara en av anledningarna till att man gör riktade satser med mat teman både höst och vinter. Den närmaste aktiviteten är ”Lappländska läckerheter” i augusti, september i år och mars och april nästa år. Mataktiviteten innehåller b la vedbastu, hundspann, halvdagsturer med kock och var förra året, enligt utsago från ett medelålders par från Piteå, helt fantastiskt.
Allting gott – slutet gott
Efter ytterligare två dagar av vandring, fiske, bastubadande och kajakpaddling samt massor av god mat känner vi oss rätt nöjda. Vi kommer antagligen att återvända till Saltoluokta (kanske redan i september) och vi kommer definitivt att sakna det nybakta brödet och gröten med hjortronsylt som serverades till frukost.
Allting gott – slutet gott eller kort och gott, för den som vill uppleva både kultur, natur och god mat är detta en drömresa. Faktiskt för alla åldrar.
FAKTA
Ta sig till Saltoluokta:
SJ kör både dag och nattåg från Stockholm till Gällivare. Därifrån går direktanslutna bussar och båt till Saltoluokta Fjällstation. Inlandsbanan har ett kort som ger dig möjlighet att göra hur många stopp du vill under 2 veckor.
Boende:
Saltoluokta Fjällstation erbjuder både självhushåll och helpension. Pris från 990 kr – 1700 kr. Temaresorna som Matveckan och Lappländska läckerheter erbjuder paketpris där all mat, boende och utflykter ingår. På fjällhotellet finns även bastualternativ en allmän och en som går att hyra för eget sällskap.
Sevärt:
Samecaféet - Siv Kuoljoks café i Pietsaure
Stora Sjöfallet (tur som bokas) med guide och kock
Vigselkåtan
Utsikten mot Sarek och Kebnekaise från toppen av Lulep Kierkau
Allmän info:
http://www.svenskaturistforeningen.se/
(http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Lappland/Fjallstationer/STF-Saltoluokta-Fjallstation/)
En fjällvandrares checklist (sommartid)
Regnkläder
Bra skor och strumpor är A och O, se till att su har ombyte bara. Vandringskängor eller gummistövlar är en omtvistad fråga, väljer du gummistövlar, se till att de är av typen Sarek dvs sitter åt runt vaderna
Dubbla strumpor av bra kvalitét
Termos
Kåsa
Fjällfloralexikon
Solskydd
Skavsårsplåster
Sulor med stötdämpning
Karta kompass för mer avancerade turer
Anteckningsbok
Kamera
Solhatt, keps
Flipflops (för att det är skönt att lufta när man fika och för att ta sig över fjällbäckar/vattendrag
Linne, flanell eller bonulsskjorta, tunn jacka, byxor som andas dvs skalplagg. Vädret är föränderligt och blåst på höjder gör det kallare.
Tändstickor
Påsar
Extra tid, enligt alpina fjällräddaren Mikael från Kiruna d v s plussa på en till två dagar om du läser en beskrivning över hur lång tid din vandring ska ta. Du kan aldrig råda över dåligt väder och de allra flesta olyckorna sker när du börjar slappna av och är på väg hem eller är stressad.
Boktips för dig som vill lära dig mer om växter och bär:
Människan och floran – Etnobiologi i Sverige
Vilda växter som mat och medicin – skriven av Stefan Källman
Ut i naturens skafferi – våra vilda bär och frukter
Vår Örtabok – Allt om örter – från odling till användning, skriven av Lesley Bremness
Kokbokstips:
Arctic Norrbotten a la carte
Vilt a la carte
Ren mat lycka
Tornedalen Tornionlaakso a la carte
Läs mer:
http://cafegasskas.se/
www.turism.jokkmokk.se
Källor:
Trendrapport skriven av generalsekreterare i STF Yvonne Arentoft – Tidningen Turist
Tidningen Allt om Jokkmokk (info från museer och till viss del intervjumaterial)
